Vad ger grogrunden?

När jag har samlat intervjuer och texter har jag undrat över vad som främjar maktspel. Det är mycket konkurrens i arbetslivet numera. Ständiga förändringar och neddragningar gör att många får behov av att visa sig på styva linan för att säkra existensen.

I en artikel i DN från mars 2013 intervjuas arbetslivsforskaren Annika Härenstam. Rubriken är ”Arbetskamraterna kan ge trygghet och skydd”. Hon menar att i vår samtid med otrygghet i anställningarna tenderar människor att dra sig inom sitt skal och slutar att bygga relationer på jobbet. Man ser bara till sig själv och sitt eget.  Många verkar också i föränderliga och komplexa organisationer som inte främjar beständiga relationer.

Forskarna har främst funnit de goda arbetsrelationerna i yrken där man har en stark tradition av kollektiv, som bland industriarbetare och i vården. Kollektivet ger trygghet och skydd. I motsats ställs högre tjänstemän. Där finns en stor grupp som istället konkurrerar med varandra. De är individualister, inte kollektivister.

Kan en bov i dramat vara den växande individualismen? Var och en är sin egen lyckas smed. Vi förmodas inte längre behöva varandra för att få ett bra liv. Hur är det egentligen bland industriarbetare och undersköterskor, finns inte maktspel där?

Men jag påminner mig ändå att jag har hört talas om glidarna även där. Sällan de mest dugliga och arbetsamma, men kanske de slugaste. Som dock förlorar sin heder i kollektivets ögon på vägen upp, men det kan det kanske vara värt? Om arbetsgemenskap egentligen är förlegat, nu när det gäller att ta för sig…

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *