Att styra bort från känsliga frågor

Ett intressant kapitel i maktspelets grammatik är hur det går till att styra bort från ett känsligt ämne som man inte vill tala om. Det kan till exempel handla om en persons eller grupps privilegier och som skulle kunna äventyras av en öppen diskussion. Tekniken här är att undvika ämnet genom att inte gå i klinch i själva sakfrågan utan istället klaga på hur frågan tas upp.

Ett exempel från media; Michelle Obama höll i maj ett tal på Tuskegee University där hon beskrev sina personliga erfarenheter av att mötas av rasism på grund av sin svarta hudfärg. Hon drabbades sedan av en våg av negativa kommentarer i media typ att det var ”not up-lifting at all” att tala om det här. Att ”she was keeping that silly myth alive” och att hon ”played the race card” och ”was whining” (gnälla).

Hos oss skulle den som inte tyst uthärdar att behandlas nedsättande kunna anklagas för att ”ha satt på sig offerkoftan”. På så sätt kan locket läggas på i kontroversiella frågor för vem vill väl beskrivas som en gnällspik? Eller som en negativist, när det är roligare att säga ja… Men hjälper det oss att få en positiv utveckling?

Dela detta innehåll:

    Kommentarer till förra veckans “allt handlar om relationer”

    Kommentar 1: ”Maktspel förekommer nog på alla nivåer, också bland elmontörer. Se bara på vilka som blir gruppledare eller samordnare. Det är folk som kan prata och som bygger relationer, det är inte nödvändigtvis de skickligaste.  Vi måste börja se relationsbyggandets betydelse.”

    Kommentar 2: ”En arbetsplats har mycket mer relationellt innehåll än vad vi talar öppet om. Man kan till exempel sluta sig till vem och vilka som har makt på en arbetsplats genom att se efter vem som har mest folk på rummet och vara uppmärksam på vilka som brukar få veta saker i ett tidigt skede.

    Det går också att höra maktordningen när människor talar om vilka personer som ska vara med på ett möte, i vilken ordning som människor då räknas upp. De med mest makt räknas alltid upp först. Och vilka som nämns i bisatser på slutet ”och så är det xx också”  – liksom i förbigående. Då vet man nästan säkert att det är sidsteppade personer.”

    Kommentar 3: ”Mycket kan förstås utifrån relationer. Vill du förstå varför en hård och okänslig ledare blir kvar, trots att han fungerar dåligt, så är skälet att andra personer i hans omgivning får utrymme tack vare hans sätt att vara.  Därför backar de upp honom och förhållandet består. ”

    Min fundering: de här kommentarerna har kommit per mail eller telefon.  Är det ett tecken på att maktspel är en så pass känslig fråga att man vill behålla sin anonymitet när den diskuteras?  

    Dela detta innehåll:

      Allt handlar om relationer

      Utdrag ur intervju med manlig personalchef

      ”Du måste bygga upp relationer med folk i omgivningen för att kunna påverka frågor. Och så måste du tänka långsiktigt. Så frön. Inte pressa för hårt i fel läge. Gå framåt när vinden är rätt. Och ibland kan du också behöva verka genom andra personer på jobbet. Förstå när en sak tas bättre upp om det är någon annan som säger den.

      Om du inte bygger relationer ökar också risken för att du åker ut. Min poäng är att ensam inte är stark. Ensam är oskyddad. Då finns det ingen som skyddar dig om något skulle hända.

      Vill du bli kvitt en person så talar du illa om honom. Framhåller det han har skött dåligt istället för det som är bra. Så skulle också min VD kunna göra. Han skulle kunna lyfta fram det som jag inte lyckats lösa istället för att som nu, se till det som jag har gjort bra. Båda bilderna av mig är ju sanna, det beror bara på vilken man väljer att se.

      Du bygger relationer med folk som kan ha något att ge dig. Det behöver inte vara manipulativt utan man kan också se det som att du självklart vill utvecklas och väljer relationer som hjälper dig med det. Det behöver inte handla om karriär, det kan också vara din personliga utveckling eller kopplat till att det företag där du jobbar ska bli framgångsrikt. Nätverk och information är maktmedel.”

      Min kommentar: åter igen en bekräftelse på att det är inte sakfrågorna i arbetslivet som styr utan det relationella. Du kan ha hur rätt som helst i sak, men får du inte ihop det i det mänskliga systemet så fungerar det inte i alla fall… På sätt och vis underligt då att så lite utbildning och förberedelser inför arbetslivet handlar om konsten att hantera relationer!

      Dela detta innehåll:

        Att hålla sig väl med den som har makt

        Utdrag ur intervju med en manlig koncernchef:

        ”Det finns ingenstans i toppskiktet där det inte förekommer maktspel. Nog har jag märkt av att vissa blir inställsamma på grund av min position. Det blir viktigt att vara kompis med mig för man kan bli gynnad av det senare. De som plötsligt tycker att jag är så duktig och som framhåller det i tid och otid…

        Alla koncernchefer måste ha förtrogna, personer som man litar på och som finns i den innersta kretsen. Utanför där finns en krets personer som vill in till det dukade bordet.  Här kan det bli intrigspel.

        Men jag har också tidigare i arbetslivet märkt motsatsen; de som inte längre kändes vid mig när de själva hade nått en högre position. De riktade då sin uppmärksamhet och sitt intresse uppåt. Plötsligt såg de mig inte längre i matsalen, till exempel. De kunde inte längre ha nytta av mig och då fanns jag inte. Jag har också under åren råkat ut för att inte bli insläppt. Du märker sådant i nyanser i hur folk är mot dig. Det är inte lika hjärtligt i relationen längre.”

        Min kommentar: det här är ett exempel på att relationer i arbetslivet kan ha en annan kvalitet än i privatlivet.  Mer instrumentella. Det handlar inte om vänskap utan om nytta. Den som inte förstår det riskerar att bli besviken.

        Dela detta innehåll:

          Vad ska man ha kunskaper om maktspel till?

          Från en som läser min blogg fick jag funderingen att ” det här blir man ju inte direkt gladare av att veta”. Och det är sant. Det är många destruktiva spår som läggs upp här och som inte direkt inger hopp om det ädla i människan.

          Finns överhuvudtaget någon konstruktiv användning av maktspel? En av mina intervjupersoner sa ”när makten är viktigare än produktionen då har vi nog ett döende företag.  Men när lusten att nå resultat tar hjälp av maktspelet fungerar det mer positivt.” Det kan alltså spela roll vad du använder maktspelandet till.

          Det är lika bra att se sanningen i vitögat. Det här förekommer, inte bara i företag utan också i offentlig verksamhet och i föreningar.  En intervjuad kvinnlig HR-chef  sa så här ”maktkamperna finns överallt. Det kommer vi inte ifrån. Män får gärna ryggskott när det blir för mycket. Då ligger de hemma och tänker över de olika dragen i spelet”.

          Min tanke med bloggen är att om du känner till maktspelets grammatik blir det lättare att navigera i systemet. Du får större möjlighet att parera så att du inte blir onödigt hårt drabbad. Kanske kan du till och med räkna ut hur du ska skaffa gehör för en viktig fråga?

           

          Dela detta innehåll:

            En lite elegantare form av utpressning

            Igår såg jag äntligen första avsnittet av House of Cards på Netflix.  Serien är en intressant studie i maktspel med kongressledamoten Francis Underwood som tråcklar sig fram i maktens korridorer i Washington.

            I avsnittet pressar Underwood en annan kongressledamot, Peter Russo, till att bli sitt fullständigt lojala verktyg för att intrigera bort andra personer. Russo har alkoholproblem och Underwood får ut honom från arresten efter ett rattfylleri genom att lova att stödja polischefen i ambitionen att bli borgmästare. Det är tjänster och gentjänster enligt känt mönster. Men nu har alltså Underwood en hållhake på Russo.

            Att använda andras felsteg som press är också en teknik som har kommit fram i mina intervjuer med maktspelare. En ledande företrädare för en stor organisation berättade att han hade kommit på en av de högre cheferna med en väldigt vidlyftig representation. Det var i ett läge där han själv kände sig hotad i sin position av den här chefen. Alltså såg han till att få tag på kvittona från representationen och låsa in dem i sitt kassaskåp. Samtidigt gjorde han klart för personen i fråga att han hade kvittona och skulle använda dem mot honom om han fick anledning till det.

            Elegant utpressning förekommer alltså även här. En slutsats för att inte bli utsatt själv är att alltid vara fullkomligt hederlig och inte lämna blottor för maktspelare att utnyttja.

            Dela detta innehåll:

              Är maktens frågor eviga?

              Machiavellis ”Fursten” har under århundraden både inspirerat och förfärat människor. Den utgavs i Florens 1523 efter att släkten Medici återtagit makten och förvisat Machiavelli från staden. Boken ger råd om hur en furste ska gå till väga för att ta makten och framför allt hur det ska gå till att sedan behålla sin makt.

              Informationskonsulten Martin Melin har i boken ”Machiavelli för vår tid” (Schibstedt Förlagen, 2007) på ett underhållande sätt förtydligat och anpassat Furstens managementteorier så att de passar för vår samtid. Till exempel behöver en modern ledare sällan ta till legosoldater för att lösa inrikespolitiska angelägenheter. I vår samtid, skriver Melin, tar man istället in en konsult (!) och man dödar inte personer utan man avsätter dem.

              Alla vi som gör konsultuppdrag får alltså tänka oss för om vilka furstar vi tjänar… Hur sant är inte det!

              Som furste är ditt viktigaste mål att alltid behålla makten och det innebär att det också är tillåtet med falskt spel och tuffa tag. Det gäller att bli så mäktig att du kan utmanövrera andra. Bygg upp organisationen med folk som du litar på och ha inte personer i nyckelpositioner som är bundna av gamla lojaliteter eller inflytelserika kontakter.  De kan ha orsak att motarbeta dig. Bryt ner gamla strukturer och ersätt dem med nya.

              Känner vi igen Fursten i de genomgripande omorganisationer som omgående ska göras i många företag när det kommer en ny, högre chef? Kan det vara så hädiskt att omorganisationen inte främst handlar om att skapa förutsättningar för bättre ekonomiskt resultat, utan är en fråga om att befästa makt.

               

               

              Dela detta innehåll:

                Att manövrera för att få som man vill

                Fortsättning på temat att driva igenom beslut i önskad riktning. Utdrag ur intervju med företagsledare (man)

                “När det gäller att driva frågor är det är ofta nödvändigt att mygla för att komma framåt. Låt säga att man ska ta sig från läge A till läge B och så är det hinder på vägen. Samma gäller om jag vill ha en viss position eller få ett visst uppdrag. Jag tänker då över vilka andra kan tänkas vilja ha den här positionen och vad talar för mig? Till exempel i vilka avseenden är jag duktigare än dem på det här. Och förstås, vem ska bestämma? Här är det bra att känna den eller de som bestämmer eller att känna någon som känner dem.

                För mig har det mest handlat om att uppnå något för verksamheten som jag leder och då drar jag mig inte för att använda kontakter och manövrera för att komma dit jag vill.

                Det tål också att tänka över vilka som är mina riktiga vänner och de ”vänner” som jag inser talar skit om mig bakom min rygg. Den här andra typen av ”vänner” kan det vara nödvändigt att hålla sig väl med så att de tror att jag tycker om dem, fast jag inte gör det.

                Jag tror det är enklare för män. Kvinnor inbillar sig att de är goda och har svårare för att tala om hur det ligger till. De har svårare att erkänna sin inre dålighet och livet blir enklare om man erkänner för sig själv att man inte i alla avseenden är god.

                Annars är det så att jag spelar spelet i förväg med mig själv. Jag tänker igenom hur andra kan komma att reagera på ett förslag, till exempel. Om jag föreslår x så kommer den och den att vara för eller emot. Och den där som är emot är egentligen innerst inne för, men måste först få y för att kunna gå med på x. Jag räknar också ut vilka man kan lita på, de som brukar stå för sin uppfattning i alla lägen, och vilka som kan byta fot. Så här håller jag förstås inte på jämt, men jag gör det i större och viktigare frågor.”

                Min kommentar: jag kommer osökt att tänka på maffians princip, ‘det gäller att hålla sina vänner nära och sina fiender ännu närmare’!

                Dela detta innehåll:

                  sakfrågor talar inte för sig själva

                  Med anledning blogginlägget i slutet av januari om hur Ebba Lindsöö förlorade jobbet som VD för Svenskt Näringsliv. Utdrag ur intervju med en VD.

                  ”Som VD måste man förstå att frågor inte lever av sig själva. Det gäller att vara runt i styrelsen, lobba och nätverka för att något ska hända. När det är motigt är ett vanligt fel, som framför allt kvinnor gör, att jobba ännu hårdare med sakfrågorna. Men människor blir inte övertygade på det sättet. En sakfråga är aldrig så skarp att den talar för sig själv.

                  Jag råkade själv illa ut på ett av mina första VD-jobb. Min styrelseordförande gick emot mig på styrelsemötet i en viktig fråga där vi skulle lansera en helt ny affärsmodell. Han ifrågasatte alla punkter vi hade förberett tillsammans innan mötet. Jag blev helt tagen på sängen. Frågan gled mig ur händerna.

                  Det jag hade missat var att gå runt och tala med styrelseledamöterna i förväg. Nu var det ingen som hade bundit upp sig för något. De flesta i en styrelse sätter sig inte så noga in i de frågor som ska behandlas. De har ju ett annat jobb att sköta i vardagen. Men med oförberedda ledamöter blir styrelseordförandens agerande mycket tongivande.

                  Poängen är att när du går runt och pratar med folk innan mötet kan du lokalisera vilka personer som är starka och svaga kort och vilka som har att vinna eller förlora på en fråga som ska upp. Det spelar ingen roll hur rätt du har om du inte gör så, frågan kommer inte att gå din väg.

                  Det hela slutade med att styrelseordföranden manövrerade ut mig. Jag förlorade jobbet. Han tog senare över som VD själv och konkursade alltihop, men det är en annan historia…”

                  Dela detta innehåll:

                    Skratta åt maktspel på teatern

                    En teaterföreställning som handlar om maktspel, gå och se ”En Folkefiende” på Stockholms Stadsteater! Hejdlöst rolig är den också, med hög igenkänningsfaktor.

                    Ibsens gamla pjäs är tolkad till nutid. Ramhandlingen är en badhusläkare som kommer på att vattnet i badhuset är förgiftat och farligt för människors hälsa. Det borde vara en enkel sak att agera när sanningen står klar, men problemet är att det blir dyrt att reparera och hotar arbetstillfällen och huspriser i staden.

                    Dessutom gör kommunalrådet en prestigeförlust om det visar sig att den snabba affär hon drev igenom för att få badhuset byggt blev en miljökatastrof.

                    Nu börjar tricksandet. Kommunalrådet vet hur hon kan sätta press på människor för att tysta frågan. En mutas med ett eftertraktat kulturstipendium och en annan avslöjas påpassligt med sexuella trakasserier. En tredje lockas med nya karriärmöjligheter.

                    Kommunalrådet drar sig inte för känslomässiga utspel och tårar. Nu förflyttas frågan från att vara ett giftigt dilemma till att den har tagits upp på fel sätt. Snart står badhusläkaren ensam och ifrågasatt. Nu är han plötsligt inte riktigt klok och har fel i allt.

                    Jag har sett sådant här hända på riktigt i arbetslivet. Har du? När det plötsligt blir en avgrund mellan att bevisligen ha rätt och att sedan få rätt. Den som har rätt riskerar till slut att bli en övergiven rättshaverist, precis som en Folkefiende.

                    Föreställningen väcker många funderingar. Den vise vet att alla krig inte går att vinna även om de är för en rättvis sak. Men hur snabbt ska man låta sig korrumperas av sin egen plånbok? Och vad händer med den som vägrar släppa taget om en rättvis (men hopplös) sak och som sedan börjar se alla i omgivningen som idioter.

                    Föreställningen har fått fina recensioner både i DN och SvD.

                     

                     

                    Dela detta innehåll: